gå av
Swedish
Verb
gå av (present går av, preterite gick av, supine gått av, imperative gå av)
- (intransitive) snap, break off
- Käppen gick av.
- The cane snapped off.
- Muggens öra har gått av.
- The ear of the mug has broken off.
- Käppen gick av.
- go off, disembark
- Vi ska gå av bussen vid nästa hållplats.
- We should go off the bus at the next stop.
- Vi ska gå av bussen vid nästa hållplats.
- (about firearms) fire (unintentionally)
- Rikta aldrig vapnet mot någon, ifall ett skott skulle gå av.
- Never point the gun at someone, if a shot should go off.
- Rikta aldrig vapnet mot någon, ifall ett skott skulle gå av.
Usage notes
- (snap): The corresponding transitive construction is bryta av.
- (disembark): One can gå av a horse or most kinds of vehicles, but not a car. (That would instead be gå ur.)
Conjugation
Conjugation of gå av (weak)
| Active | Passive | |
|---|---|---|
| Infinitive | gå av | — |
| Present tense | gå av | — |
| Past tense | gick av | — |
| Supine | gått av | — |
| Imperative | gå av | — |
| Present participle | — | |
| Past participle | — | |