svälja

svälja

See also: švalja

Swedish

Etymology

From Old Swedish svælgha, from Old Norse svelga, svelgja, from Proto-Germanic *swelganą, from Proto-Indo-European *swelk-.

Pronunciation

• Audio

  (file)

Verb

svälja

1. to swallow

   Jag råkade svälja en fluga en gång

   I accidentally swallowed a fly once.

Conjugation

Conjugation of svälja (weak)

	Active	Passive
Infinitive	svälja	sväljas
Present tense	sväljer	sväljs , sväljes
Past tense	svalde	svaldes
Supine	svalt	svalts
Imperative	svälj	—
Present participle	sväljande
Past participle	svald

Conjugation of svälja (weak)

	Active	Passive
Infinitive	svälja	sväljas
Present tense	sväljer	sväljs , sväljes
Past tense	sväljde	sväljdes
Supine	sväljt	sväljts
Imperative	svälj	—
Present participle	sväljande
Past participle	sväljd

Related terms

• svalg
• sväljning