< Reconstruction:Proto-West Germanic
Reconstruction:Proto-West Germanic/starkijan
Proto-West Germanic
Etymology
From *stark + *-jan.
Verb
*starkijan
- to strength
Inflection
Class 1 weak | ||
---|---|---|
Infinitive | *starkijan | |
1st sg. past | *starkidā | |
Infinitive | *starkijan | |
Genitive infin. | *starkijannjas | |
Dative infin. | *starkijannjē | |
Instrum. infin. | *starkijannju | |
Indicative | Present | Past |
1st singular | *starkiju | *starkidā |
2nd singular | *starkisi | *starkidēs, *starkidōs |
3rd singular | *starkiþi | *starkidē, *starkidā |
1st plural | *starkijum | *starkidum |
2nd plural | *starkiþ | *starkidud |
3rd plural | *starkijanþ | *starkidun |
Subjunctive | Present | Past |
1st singular | *starkijē | *starkidī |
2nd singular | *starkijēs | *starkidī |
3rd singular | *starkijē | *starkidī |
1st plural | *starkijēm | *starkidīm |
2nd plural | *starkijēþ | *starkidīd |
3rd plural | *starkijēn | *starkidīn |
Imperative | Present | |
Singular | *starki | |
Plural | *starkiþ | |
Present | Past | |
Participle | *starkijandī | *starkid |
Descendants
- Old Frisian: sterka
- Saterland Frisian: sterckjen
- Old Saxon: sterkian
- Middle Low German: sterken, starken
- Old Dutch: *sterken
- Middle Dutch: sterken
- Dutch: sterken
- Middle Dutch: sterken
- Old High German: sterken
- Middle High German: sterken
- German: stärken
- Middle High German: sterken