föräta
See also: forata
Swedish
Etymology
för- + äta. Compare Danish foræde, Norwegian Bokmål forspise, German verspeisen.
Verb
föräta (present föräter, preterite föråt, supine förätit, imperative förät)
- (reflexive) overeat
Conjugation
Conjugation of föräta (class 5 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | föräta | — | ||
| Supine | förätit | — | ||
| Imperative | förät | — | ||
| Imper. plural1 | föräten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | föräter | föråt | — | — |
| Ind. plural1 | föräta | föråto | — | — |
| Subjunctive2 | föräte | föråte | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | förätande | |||
| Past participle | föräten | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
- föräta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- föräta in Svensk ordbok (SO)
- föräta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)