förtvina
Swedish
Etymology
From för- + tvina.
Verb
förtvina (present förtvinar, preterite förtvinade, supine förtvinat, imperative förtvina)
- to wither, to atrophy
- Hans muskler hade förtvinat efter månader i sjukhussängen
- His muscles had atrophied after months lying in the hospital bed
Conjugation
Conjugation of förtvina (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förtvina | förtvinas | ||
| Supine | förtvinat | förtvinats | ||
| Imperative | förtvina | — | ||
| Imper. plural1 | förtvinen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förtvinar | förtvinade | förtvinas | förtvinades |
| Ind. plural1 | förtvina | förtvinade | förtvinas | förtvinades |
| Subjunctive2 | förtvine | förtvinade | förtvines | förtvinades |
| Participles | ||||
| Present participle | förtvinande | |||
| Past participle | förtvinad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
- förtvina in Svensk ordbok (SO)