börja
See also: Borja
Swedish
Etymology
From Old Swedish byria, from Old Norse byrja, from Proto-Germanic *burjaną. Derived from Proto-Indo-European *bʰer-.
Pronunciation
- IPA(key): [²bœ̞rˌja]
- (nonstandard, nonetheless common[1]) IPA(key): [²bɵrˌja]
audio (file)
Verb
börja (present börjar, preterite började, supine börjat, imperative börja)
- to begin; to start
- Skolan börjar klockan åtta.
- School begins at eight o'clock.
- Brandon har börjat lära sig svenska.
- Brandon has started learning Swedish.
Conjugation
Conjugation of börja (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | börja | börjas | ||
| Supine | börjat | börjats | ||
| Imperative | börja | — | ||
| Imper. plural1 | börjen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | börjar | började | börjas | börjades |
| Ind. plural1 | börja | började | börjas | börjades |
| Subjunctive2 | börje | började | börjes | börjades |
| Participles | ||||
| Present participle | börjande | |||
| Past participle | börjad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Synonyms
- starta
- sätta igång
- begynna
Related terms
- påbörja
- början
References
- Tomas Riad (2013), “Våra vokaler förändras. En del flyter samman, andra glider isär. [Our vowels change. Some blend together, others drift apart.]”, in Språktidningen [The language journal], issue 3
Further reading
- börja in Svensk ordbok.
Anagrams
- böjar