bärga
See also: Barga
Swedish
Etymology
Inherited from Old Swedish biærgha, bærgha, from Old Norse bjarga, from Proto-Germanic *berganą, from Proto-Indo-European *bʰergʰ-. Cognate of Icelandic bjarga, Gothic 𐌱𐌰𐌹𐍂𐌲𐌰𐌽 (bairgan), German bergen, Old English beorgan.
Verb
bärga (present bärgar, preterite bärgade, supine bärgat, imperative bärga)
- (vessels) salvage
- (crops) harvest, garner
- (sails) furl
- (reflexive) contain oneself
- de kunde knappt bärga sig
- they could hardly contain themselves
Conjugation
Conjugation of bärga (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | bärga | bärgas | ||
Supine | bärgat | bärgats | ||
Imperative | bärga | — | ||
Imper. plural1 | bärgen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | bärgar | bärgade | bärgas | bärgades |
Ind. plural1 | bärga | bärgade | bärgas | bärgades |
Subjunctive2 | bärge | bärgade | bärges | bärgades |
Participles | ||||
Present participle | bärgande | |||
Past participle | bärgad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms
- bärgare
- bärgning
- välbärgad
References
- bärga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- bärga in Svensk ordbok (SO)
- bärga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)