bevänt
Swedish
Etymology
Old Swedish bevænt, from Middle Low German bewent, past participle of Middle Low German bewenden (“relate; depend”).
Adjective
bevänt (not comparable)
- of a certain quality
- det är inte mycket bevänt med honom ― he is not to be depended upon; he is not up to much
Usage notes
Now only used interrogatively or negatively.
References
- bevänt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- bevänt in Svensk ordbok (SO)
- bevänt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)