bevittna
Swedish
Etymology
From be- + vittna. Cognate with Danish bevidne, Norwegian Bokmål bevitne; compare German bezeugen.
Verb
bevittna (present bevittnar, preterite bevittnade, supine bevittnat, imperative bevittna)
- to witness
- 1944, Pär Lagerkvist, Dvärgen; translated as Alexandra Dick, transl., The Dwarf, 1945:
- Solen som stod ett litet stycke över bergen i väster kastade sina sista strålar över slagfältet som bevittnat så mycket hjältemod, ära och nederlag.
- The sun was low above the western hills and its dying rays fell over the field which had witnessed so much glory, heroism, and defeat.
-
Conjugation
Conjugation of bevittna (weak)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | bevittna | bevittnas |
Present tense | bevittnar | bevittnas |
Past tense | bevittnade | bevittnades |
Supine | bevittnat | bevittnats |
Imperative | bevittna | — |
Present participle | bevittnande | |
Past participle | bevittnad |