Behindern
German
Noun
Behindern n (genitive Behinderns, no plural)
- gerund of behindern
Declension
Declension of Behindern (uncountable)
singular | |||
---|---|---|---|
indef. | def. | noun | |
nominative | ein | das | Behindern |
genitive | eines | des | Behinderns |
dative | einem | dem | Behindern |
accusative | ein | das | Behindern |