bedarra
Swedish
Etymology
be- + darra, from Low German or Dutch bedaren, used in Swedish since 1765.
Verb
bedarra (present bedarrar, preterite bedarrade, supine bedarrat, imperative bedarra)
- to calm, to fade, to weaken, to blow over (of a storm or strong wind)
- När stormen bedarrat ger jag mig också av.
- When the storm has blown over, I too shall leave.
- När stormen bedarrat ger jag mig också av.
Conjugation
Conjugation of bedarra (weak)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | bedarra | — |
Present tense | bedarrar | — |
Past tense | bedarrade | — |
Supine | bedarrat | — |
Imperative | bedarra | — |
Present participle | bedarrande | |
Past participle | — |
Synonyms
- avta
- mojna
References
- bedarra in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- bedarra in Svenska Akademiens ordbok online.