παρακμή
Greek
Etymology
Inherited from Ancient Greek παρακμή (parakmḗ).
Noun
παρακμή • (parakmí) f (plural παρακμές)
- decay, decadence, decline
Declension
declension of παρακμή
singular | plural | |
---|---|---|
nominative | παρακμή • | παρακμές • |
genitive | παρακμής • | παρακμών • |
accusative | παρακμή • | παρακμές • |
vocative | παρακμή • | παρακμές • |
Antonyms
- ακμή (akmí, “peak, acme”)