överkäke
Swedish
Etymology
From över- (“over-”) + käke (“jaw”).
Noun
överkäke c
- upper jaw (maxilla)
- Synonym: maxill
Declension
| Declension of överkäke | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | överkäke | överkäken | överkäkar | överkäkarna |
| Genitive | överkäkes | överkäkens | överkäkars | överkäkarnas |
See also
- underkäke (“lower jaw”)
References
- överkäke in Svensk ordbok (SO)