örlig
Swedish
Etymology
örlig from Old Swedish örligh, örlygh, örlögh, örlighe, örleghe, örlöghe and örlog from Old Swedish örlogh, örloghe, corresponding to Icelandic ørlygi (“fight”), Danish ørlog (“naval warfare”), from Middle Low German orlich, Dutch oorlog, Old High German urliugi (“war”). In Swedish this lives on as the prefix örlogs-, describing naval warfare.
Noun
örlig n
- (archaic) war
References
- Örlig in Svenska Akademiens ordlista öfver svenska språket (6th ed., 1889)
- örlig in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- örlig in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)