æwnian
Old English
Alternative forms
- ǣƿnian
Etymology
From ǣ (“law, marriage”).
Pronunciation
- IPA(key): /ˈæːwniɑn/
Verb
ǣwnian
- to marry, wed
Conjugation
Conjugation of ǣwnian (weak class 2)
infinitive | ǣwnian | tō ǣwnienne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | ǣwnie ǣwniġe | ǣwnode |
2nd-person singular | ǣwnast | ǣwnodest |
3rd-person singular | ǣwnaþ | ǣwnode |
plural | ǣwniaþ ǣwniġaþ | ǣwnodon |
subjunctive | present | past |
singular | ǣwnie ǣwniġe | ǣwnode |
plural | ǣwnien ǣwniġen | ǣwnoden |
imperative | ||
singular | ǣwna | |
plural | ǣwniaþ ǣwniġaþ | |
participle | present | past |
ǣwniende ǣwniġende | (ġe)ǣwnod |
Synonyms
- beǣwnian, ġeǣwnian
- beweddian, ġeweddian
- ċeorlian, ġeċeorlian (of a woman)
- fetian, ġefetian
- hǣman, ġehǣman
- hīwian, ġehīwian
- wīfian, ġewīfian (of a man)
- mǣnsumian
- ġemungian
- ġesinigian
- wōgian
Antonyms
- tōtwǣman
Derived terms
- ǣwnung
- beǣwnian