åtel

åtel

See also: -atel and a tel

Swedish

Etymology

From Old Swedish atel, atol, related to äta (“to eat”)

Noun

åtel c

1. a bait, a piece of food used as a lure for a game (a wild animal)

   Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

   For wheresoever the carcase is, there will the eagles be gathered together. (Matthew 24:28)

Declension

Declension of åtel
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	åtel	åteln	åtlar	åtlarna
Genitive	åtels	åtelns	åtlars	åtlarnas

Related terms

• åtelkamera
• åtelskytte

See also

• luder

References

• åtel in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• åtel in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)