äga
See also: aga, aega, Aga, ága, and ağa
Swedish
Alternative forms
- ega
- In the 6th edition of SAOL (1889), when jern changed to järn, Ega was still spelled with e with the final remark "Skrifves äfven Äga o.s.v." Some derived words never changed, like egen (“own”), egendom (“property”), egentlig (“proper”).
Pronunciation
- IPA(key): /²ɛːɡa/
- Rhymes: -²ɛːɡa
audio (file)
Etymology 1
From Old Swedish ǣgha, from Old Norse eiga, from Proto-Germanic *aigǭ, from Proto-Indo-European *eik-.
Noun
äga c
- an estate, grounds, property, land
- i någons ägo
- in one's possession
- i någons ägo
Declension
| Declension of äga | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | äga | ägan | ägor | ägorna |
| Genitive | ägas | ägans | ägors | ägornas |
Usage notes
- Ägo in the phrase i någons ägo is an archaic dative form of this noun. The similar-looking archaic genitive form ägo is also the basis for compounds.
Related terms
- ägobyte
- ägodel
- ägolott
- ägorätt
- ägoskifte
- ägoskillnad
- ägostyckning
- ägotvist
- ägovidd
Etymology 2
From Old Swedish ǣgha, from Old Norse eiga, from Proto-Germanic *aiganą, from Proto-Indo-European *eik-.
Verb
äga
- to own
Conjugation
Conjugation of äga (weak)
| Active | Passive | |
|---|---|---|
| Infinitive | äga | ägas |
| Present tense | äger | ägs , äges |
| Past tense | ägde | ägdes |
| Supine | ägt | ägts |
| Imperative | äg | — |
| Present participle | ägande | |
| Past participle | ägd | |
Usage notes
- Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden.
Related terms
- egen
- äganderätt
- ägare
- ägarinna
- ägna
References
- Ega in Svenska Akademiens ordlista öfver svenska språket (6th ed., 1889)
- äga in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (8th ed., 1923)