yrhätta
Swedish
Etymology
yr (“dizzy”) + hätta (“bonnet”). First attested in 1711.
Noun
yrhätta c
- (dated) romp (vivacious and rambunctious girl)
Declension
| Declension of yrhätta | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | yrhätta | yrhättan | yrhättor | yrhättorna |
| Genitive | yrhättas | yrhättans | yrhättors | yrhättornas |
References
- yrhätta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- yrhätta in Svensk ordbok (SO)
- yrhätta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)