werbownik
Polish
Etymology
From werbować + -nik.
Pronunciation
IPA(key): /vɛrˈbɔv.ɲik/
Noun
werbownik m pers
- (dated) recruiter
- (dated) canvasser
Declension
declension of werbownik
singular | plural | |
---|---|---|
nominative | werbownik | werbownicy |
genitive | werbownika | werbowników |
dative | werbownikowi | werbownikom |
accusative | werbownika | werbowników |
instrumental | werbownikiem | werbownikami |
locative | werbowniku | werbownikach |
vocative | werbowniku | werbownicy |
Related terms
- werbunek
Further reading
- werbownik in Polish dictionaries at PWN