vägval
Swedish
Etymology
väg (“way, road”) + val (“choice”)
Noun
vägval n
- a choice of a way or road to travel
- (figuratively) a crossroads, a fork in the road
- att stå inför ett vägval
- to be faced with a decision
Declension
| Declension of vägval | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | vägval | vägvalet | vägval | vägvalen |
| Genitive | vägvals | vägvalets | vägvals | vägvalens |
References
- vägval in Svensk ordbok (SO)
- vägval in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)