vanställa
Swedish
Etymology
van- + ställa
Verb
vanställa (present vanställer, preterite vanställde, supine vanställt, imperative vanställ)
- to disfigure, to deface
Conjugation
Conjugation of vanställa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | vanställa | vanställas | ||
| Supine | vanställt | vanställts | ||
| Imperative | vanställ | — | ||
| Imper. plural1 | vanställen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | vanställer | vanställde | vanställs, vanställes | vanställdes |
| Ind. plural1 | vanställa | vanställde | vanställas | vanställdes |
| Subjunctive2 | vanställe | vanställde | vanställes | vanställdes |
| Participles | ||||
| Present participle | vanställande | |||
| Past participle | vanställd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
- vanställa in Svensk ordbok (SO)
- vanställa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- vanställa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)