utmärka
Swedish
Etymology
ut (“out”) + märka (“mark”)
Verb
utmärka (present utmärker, preterite utmärkte, supine utmärkt, imperative utmärk)
- to distinguish (set apart)
- Det som utmärker djuret är dess märkliga prickar
- What distinguishes the animal is its peculiar dots
- Han utmärkte sig som lagets bästa spelare
- He distinguished himself as the team's best player
- to mark out (place marks along, of for example a path or border)
- Synonym: (more common) märka ut
- to mark (act as an identifier of a spot or the like)
- En minnessten utmärker platsen där han stupade
- A memorial stone marks the spot where he fell
- Synonym: (less common) märka ut
- to give (an honor) to, to distinguish
- Soldaten utmärktes med en medalj för sitt mod
- The soldier was distinguished with a medal for his bravery
Conjugation
Conjugation of utmärka (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | utmärka | utmärkas | ||
| Supine | utmärkt | utmärkts | ||
| Imperative | utmärk | — | ||
| Imper. plural1 | utmärken | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | utmärker | utmärkte | utmärks, utmärkes | utmärktes |
| Ind. plural1 | utmärka | utmärkte | utmärkas | utmärktes |
| Subjunctive2 | utmärke | utmärkte | utmärkes | utmärktes |
| Participles | ||||
| Present participle | utmärkande | |||
| Past participle | utmärkt | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms
- utmärkelse
References
- utmärka in Svensk ordbok (SO)
- utmärka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- utmärka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)