utgång

utgång

See also: utgang

Swedish

FWOTD – 17 October 2012

Etymology

From Old Norse útgangr, from Proto-Germanic *ūtgangaz. Equivalent to ut- +‎ gång.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈʉːtɡɔŋ/

• audio

  (file)

Noun

utgång c

1. Exit, way out (to be used by pedestrians).
   • 1998, Svenska Folkbibeln, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Ezekiel 48:30:

     Följande utgångar skall staden ha: På norra sidan skall den mäta 4 500 alnar.

     These will be the exits of the city: Beginning on the north side, which is 4,500 cubits long.

2. (card games) A move which causes the player to finish, e.g. by exceeding a certain number of points.

Declension

Declension of utgång
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	utgång	utgången	utgångar	utgångarna
Genitive	utgångs	utgångens	utgångars	utgångarnas

Antonyms

• ingång
• utfart

Related terms

• gå ut