turkanen
Finnish
Etymology
From Proto-Finnic *turka-, probably borrowed from Proto-Germanic *dwergaz.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈturkɑnen/, [ˈt̪urkɑne̞n]
- Rhymes: -urkɑnen
- Syllabification: tur‧ka‧nen
Interjection
turkanen
- damn (mild curse)
Related terms
- turkasen