trumvirvel

trumvirvel

Swedish

Etymology

trumma +‎ virvel, cognate with German Trommelwirbel, used in Swedish since 1834.

Noun

trumvirvel c

1. a drum roll

   Han skrattade och hans skratt flög som en trumvirvel över torget.

   He laughed and his laughter flew like a drum roll across the square.

Declension

Declension of trumvirvel
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	trumvirvel	trumvirveln	trumvirvlar	trumvirvlarna
Genitive	trumvirvels	trumvirvelns	trumvirvlars	trumvirvlarnas

References

• trumvirvel in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
• trumvirvel in Svenska Akademiens ordbok online.