särskriva
Swedish
Etymology
sär- (“separate”) + skriva (“write”)
Verb
särskriva (present särskriver, preterite särskrev, supine särskrivit, imperative särskriv)
- (orthography, transitive, intransitive) to write as separate words; to write two words with a space in between them, especially if the words should be put together as a compound word.
Conjugation
Conjugation of särskriva (class 1 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | särskriva | särskrivas | ||
| Supine | särskrivit | särskrivits | ||
| Imperative | särskriv | — | ||
| Imper. plural1 | särskriven | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | särskriver | särskrev | särskrivs, särskrives | särskrevs |
| Ind. plural1 | särskriva | särskrevo | särskrivas | särskrevos |
| Subjunctive2 | särskrive | särskreve | särskrives | särskreves |
| Participles | ||||
| Present participle | särskrivande | |||
| Past participle | särskriven | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms
- särskrivning
Further reading
- särskriva in Svensk ordbok.