sällskaplig
Swedish
Etymology
From sällskap + -lig.
Adjective
sällskaplig (comparative sällskapligare, superlative sällskapligast)
- social, outgoing, extroverted (of a person)
- Synonyms: social, utåtriktad, föreningsintresserad
Declension
| Inflection of sällskaplig | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | sällskaplig | sällskapligare | sällskapligast |
| Neuter singular | sällskapligt | sällskapligare | sällskapligast |
| Plural | sällskapliga | sällskapligare | sällskapligast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | sällskaplige | sällskapligare | sällskapligaste |
| All | sällskapliga | sällskapligare | sällskapligaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. | |||
References
- sällskaplig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- sällskaplig in Svensk ordbok (SO)
- sällskaplig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)