syfta
Swedish
Etymology
Derived from sikta, used with -f- (sifta, söfta, syfta) since 1633.
Verb
syfta
- to look (in a particular direction), to aim, to take sight
- to intend, to aim (for a goal)
- Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter äro i rörelse, som syfta till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet.
- It is without doubt true, that also in our time forces are in motion, which aim to remove the longing for a life in spiritual fulfillment.
- Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter äro i rörelse, som syfta till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet.
- to reference, to allude
Conjugation
Conjugation of syfta (weak)
| Active | Passive | |
|---|---|---|
| Infinitive | syfta | — |
| Present tense | syftar | — |
| Past tense | syftade | — |
| Supine | syftat | — |
| Imperative | syfta | — |
| Present participle | syftande | |
| Past participle | — | |
Related terms
- åsyfta
- syfte
- syftemål
- syftlinje
- syftmina
- syftning
- syftpunkt
References
- syfta in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- syfta in Svenska Akademiens ordbok online.