stänga
See also: stanga, stånga, and štanga
Swedish
Etymology
From Old Norse stengja (“to bar”) (> Danish stænge (“to bar, bolt”)), cognate with dialectal German stängen/stängeln.
Pronunciation
Audio (file)
Verb
stänga (present stänger, preterite stängde, supine stängt, imperative stäng)
- to close, to shut
- De stängde dörren.
- They closed the door.
- De stängde dörren.
See also
- sluta