strala
See also: stråla
Swedish
Etymology
First documented in 1844, coming from Swedish slang, with unknown origin, possibly from German strählen.
Verb
strala (present stralar, preterite stralade, supine stralat, imperative strala)
- to snitch, to steal, to shoplift
Conjugation
Conjugation of strala (weak)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | strala | stralas |
Present tense | stralar | stralas |
Past tense | stralade | stralades |
Supine | stralat | stralats |
Imperative | strala | — |
Present participle | stralande | |
Past participle | stralad |
Synonyms
- knycka
- snatta
- stjäla
Related terms
- stralare
- stralning
References
- strala in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- strala in Svenska Akademiens ordbok online.