slidan
Old English
Etymology
From Proto-Germanic *slīdaną.
Verb
slīdan
- to slide
Conjugation
Conjugation of slīdan (strong class 1)
infinitive | slīdan | tō slīdenne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | slīde | slād |
2nd-person singular | slīdest | slide |
3rd-person singular | slīdeþ | slād |
plural | slīdaþ | slidon |
subjunctive | present | past |
singular | slīde | slide |
plural | slīden | sliden |
imperative | ||
singular | slīd | |
plural | slīdaþ | |
participle | present | past |
slīdende | (ġe)sliden |
Descendants
- Middle English: sliden, slyden, slydyn, slijden, slidyn, slithen, slide, slyde
- English: slide
- → Japanese: スライド
- Scots: slide
- English: slide
Swedish
Noun
slidan
- definite singular of slida