skämma
See also: skamma
Swedish
Etymology
From Old Norse skemmd (“shame, disgrace”), from Old Swedish skæmma ("to dishonour") and the reflexive skæmmas ("to be ashamed"), same as Icelandic skemma, Danish skæmme, Middle Low German schemen, German schämen; related to Swedish skam (“shame”).
Verb
skämma (present skämmer, preterite skämde, supine skämt, imperative skäm)
- to spoil, to ruin, to dishonour
- Arbete skämmer ingen
- Work makes a shame of nobody
- För mycket eller för lite skämmer allt
- Too much or too little ruins everything
- Arbete skämmer ingen
- skämma bort
- to spoil (people)
- skämma bort barnen
- to spoil the kids
- skämma bort barnen
- skämma ut
- to make a shame of
- skämma ut sig
- make a shame of oneself
- Vattenfall skämmer ut Sverige
- Vattenfall makes a shame of Sweden
- skämma ut sig
Conjugation
Conjugation of skämma (weak)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | skämma | skämmas |
Present tense | skämmer | skäms , skämmes |
Past tense | skämde | skämdes |
Supine | skämt | skämts |
Imperative | skäm | — |
Present participle | skämmande | |
Past participle | skämd |
Conjugation of skämma ut (weak)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | skämma ut | skämmas ut |
Present tense | skämmer ut | skäms ut, skämmes ut |
Past tense | skämde ut | skämdes ut |
Supine | skämt ut | skämts ut |
Imperative | skäm ut | — |
Present participle | utskämmande | |
Past participle | utskämd |
Related terms
- skämskudde
- skämmas
References
- skämma, -s in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)