självklar
Swedish
Etymology
From själv (“self”) + klar (“clear”).
Pronunciation
- IPA(key): /²ɧɛlvˌklɑːr/
Adjective
självklar (comparative självklarare, superlative självklarast)
- obvious, self-explanatory
Declension
| Inflection of självklar | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | självklar | självklarare | självklarast |
| Neuter singular | självklart | självklarare | självklarast |
| Plural | självklara | självklarare | självklarast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | självklare | självklarare | självklaraste |
| All | självklara | självklarare | självklaraste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. | |||
References
- självklar in Svensk ordbok (SO)