självbelåten
Swedish
Etymology
själv (“self”) + belåten (“satisfied”)
Adjective
självbelåten (comparative mer självbelåten, superlative mest självbelåten)
- self-satisfied, smug, complacent
Declension
| Inflection of självbelåten | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | självbelåten | mer självbelåten | mest självbelåten |
| Neuter singular | självbelåtet | mer självbelåtet | mest självbelåtet |
| Plural | självbelåtna | mer självbelåtna | mest självbelåtna |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | självbelåtne | mer självbelåtne | mest självbelåtne |
| All | självbelåtna | mer självbelåtna | mest självbelåtna |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. | |||
Synonyms
- egenkär
- högfärdig
- inbilsk
- mallig
- självgod
Derived terms
- självbelåtenhet
References
- självbelåten in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- självbelåten in Svensk ordbok (SO)
- självbelåten in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)