själv

själv

Swedish

Alternative forms

• själf (obsolete since 1906)
• sjelf (obsolete since 1889)

Etymology

From Old Norse sjálfr, from Proto-Germanic *selbaz, from Proto-Indo-European *selbʰ- (“one's own”), from *s(w)e- (“separate, apart”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ɧɛlv/

• Audio

  (file)

Pronoun

själv (neuter självt, plural själva)

1. oneself, myself, yourself, himself, herself, itself

   Jag gjorde det själv.

   I did it myself.

   Titta på dig själv!

   Look at yourself!

Usage notes

• Used as intensifier in the same way as the English reflexive pronouns myself, yourself, etc. If the subject of the sentence is also object, själv is preceded by the personal pronoun mig, dig, honom, henne, den, sig. If the subject/object is a neuter noun, use instead det självt. For plural persons, use oss/er/dem + själva.
• the form självaste is colloquial (SAOL)

Noun

själv n

1. self, (one's own) personality (the essential qualities that make a person or a thing distinct from all others)
   • 1992, in Den kvinnliga hemligheten: en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst (by Maria Schottenius), page 325:

     Denna förvandling är nödvändig för att självet ska kunna födas: Självets födelse betyder för den medvetna personligheten inte bara en förskjutning av dess dittillsvarande centrum utan som en följd därav en fullständigt förändrad [...]

   • 1996, Ögonblicket — det förvandlande: en religionspsykologisk studie av en livsavgörande gudsupplevelse i Gunnar Edmans liv, page 61:

     KAPITEL 3

     Teoretiska utgångspunkter

     3.1 Självets utveckling i relationer

   • 2008, Martin Berg, Självets garderobiär: självreflexiva genuslekar och queer socialpsykologi

Declension

Declension of själv
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	själv	självet	—	—
Genitive	självs	självets	—	—

References

• själv in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)