sjuda
Swedish
Etymology
From Old Swedish siūþa, from Old Norse sjúða (Old West Norse sjóða), from Proto-Germanic *seuþaną. Cognate with German sieden, English seethe and Old English sēoþan.
Pronunciation
- IPA(key): /ɧʉːda/
- Rhymes: -ʉːd
Verb
sjuda
- (transitive, intransitive) to simmer, to seethe
Conjugation
Conjugation of sjuda (class 2 strong)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | sjuda | sjudas |
Present tense | sjuder | sjuds , sjudes |
Past tense | sjöd | sjöds |
Supine | sjudit | sjudits |
Imperative | sjud | — |
Present participle | sjudande | |
Past participle | sjuden |
Related terms
- sjudhet
- sjudning
References
- sjuda in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- sjuda in Svenska Akademiens ordbok online.