asettan
Old English
Etymology
From ā- + settan.
Pronunciation
- IPA(key): /ɑːˈsettɑn/
Verb
āsettan
- to set up, set out, place, appoint
Conjugation
Conjugation of āsettan (weak class 1)
infinitive | āsettan | tō āsettenne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | āsette | āsette |
2nd-person singular | āsetest | āsettest |
3rd-person singular | āseteþ | āsette |
plural | āsettaþ | āsetton |
subjunctive | present | past |
singular | āsette | āsette |
plural | āsetten | āsetten |
imperative | ||
singular | āsete | |
plural | āsettaþ | |
participle | present | past |
āsettende | āseted |
Descendants
- Middle English: aset