seger

seger

See also: Seger

Swedish

Etymology

From Old Norse sigr (“victory”), from Proto-Germanic *segaz.

Noun

seger c

1. victory

Declension

Declension of seger
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	seger	segern	segrar	segrarna
Genitive	segers	segerns	segrars	segrarnas

Synonyms

• triumf
• vinst

Antonyms

• förlust
• nederlag

Derived terms

delseger etappseger finalseger kuppseger promenadseger pyrrhusseger

segeraspirant segerbud segerbudskap segerchans segerdrucken segerfanfar segerfest segerglad segerglädje

segergrepp segergudinna segerherre segerhuva segerintervju segerjubel segerkandidat segerkrans segerkrönt segermarginal segermaskin segermatch

segermonument segermål segerpall segerpalm segerparad segerpremie segerrad segerresultat segerrik segerrop segerrus segersiffra

segerstolt segerstrid segersvit segersång segersäker segersäll segertecken segertid segertippad segertrofé segertåg segerval

segervan segervapen segervilja segervinnare segerviss segervisshet segervittring segeryra segra hell seger

References

• seger in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)