schackel
See also: Schäckel
Swedish
Etymology
Borrowed from English shackle. Cognate of Danish sjækkel, Norwegian sjakkel, Dutch schakel, German Schäkel. Doublet of skakel.
Noun
schackel c
- (nautical) shackle (U-shaped piece of metal secured with a pin or bolt across the opening)
Declension
Declension of schackel | ||||
---|---|---|---|---|
Singular | Plural | |||
Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
Nominative | schackel | schackeln | schacklar | schacklarna |
Genitive | schackels | schackelns | schacklars | schacklarnas |
Related terms
- schackla
References
- schackel in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- schackel in Svensk ordbok (SO)
- schackel in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- schackel in Svenskt nautiskt lexikon (1920)