< Reconstruction:Proto-West Germanic
Reconstruction:Proto-West Germanic/īsarn
Proto-West Germanic
Etymology
From Proto-Germanic *īsarną.
Noun
*īsarn n[1]
- iron
Inflection
Neuter a-stem | ||
---|---|---|
Singular | ||
Nominative | *īsarn | |
Genitive | *īsarnas | |
Singular | Plural | |
Nominative | *īsarn | *īsarnu |
Accusative | *īsarn | *īsarnu |
Genitive | *īsarnas | *īsarnō |
Dative | *īsarnē | *īsarnum |
Instrumental | *īsarnu | *īsarnum |
Descendants
- Old English: īsern, īsen, īren
- Middle English: iren
- Scots: airn
- English: iron
- → Marshallese: aen
- Middle English: iren
- Old Frisian: īsern
- North Frisian: jaarn
- Saterland Frisian: Iersen
- West Frisian: izer
- Old Saxon: īsarn
- Middle Low German: îsern, îseren
- Plautdietsch: Iesa
- Middle Low German: îsern, îseren
- Old Dutch: *īsarn
- Middle Dutch: iser
- Dutch: ijzer
- Afrikaans: yster
- Limburgish: iezer
- West Flemish: yzer
- Dutch: ijzer
- Middle Dutch: iser
- Old High German: īsarn
- Middle High German: īsern, īser
- Alemannic German: Iise
- Vorarlbergerisch: Iisa, Oasa
- Bavarian: Eisn
- Cimbrian: aizarn
- Mòcheno: aisn
- German: Eisen, Eiser
- Luxembourgish: Eisen
- Vilamovian: ȧjza
- Yiddish: אײַזן (ayzn)
- Alemannic German: Iise
- Middle High German: īsern, īser
References
- Ringe, Donald; Taylor, Ann (2014) The Development of Old English (A Linguistic History of English; 2), Oxford: Oxford University Press, →ISBN, page 339: “PWGmc *īsarn”