< Reconstruction:Proto-West Germanic
Reconstruction:Proto-West Germanic/þornu
Proto-West Germanic
Etymology
From Proto-Germanic *þurnuz.
Noun
*þornu m
- thorn, briar
Inflection
u-stem | ||
---|---|---|
Singular | ||
Nominative | *þornu | |
Genitive | *þornō | |
Singular | Plural | |
Nominative | *þornu | *þorniwi, *þornō |
Accusative | *þornu | *þornū |
Genitive | *þornō | *þorniwō |
Dative | *þorniwi, *þornō | *þornum |
Instrumental | *þornu | *þornum |
Descendants
- Old English: þorn
- Middle English: thorn
- English: thorn
- Scots: thorn; torn (Shetland)
- Middle English: thorn
- Old Frisian: thorn
- North Frisian: Tuurn (Sylt)
- Saterland Frisian: Touden, Tudden
- West Frisian: toarne
- Old Saxon: thorn
- Middle Low German: dōrn
- German Low German: Däörn, Doorn, Dorn, Durn
- Middle Low German: dōrn
- Old Dutch: thorn
- Middle Dutch: dorn, dōorn, dōren
- Dutch: doren, doorn
- Afrikaans: doring
- Dutch: doren, doorn
- Middle Dutch: dorn, dōorn, dōren
- Old High German: dorn
- Middle High German: dorn
- Alemannic German: Torn
- Cimbrian: dòrn
- German: Dorn
- Luxembourgish: Dar
- Yiddish: דאָרנ (dorn)
- Middle High German: dorn