< Reconstruction:Proto-West Germanic
Reconstruction:Proto-West Germanic/dumbēn
Proto-West Germanic
Etymology
From *dumb (“dumb, mute”) + *-ēn.
Verb
*dumbēn
- to be / become silent
- to act foolishly
Inflection
Class 3 weak | ||
---|---|---|
Infinitive | *dumbēn | |
1st sg. past | *dumb?dā | |
Infinitive | *dumbēn | |
Genitive infin. | *dumbēnijas | |
Dative infin. | *dumbēnijē | |
Instrum. infin. | *dumbēniju | |
Indicative | Present | Past |
1st singular | *dumbē | *dumb?dā |
2nd singular | *dumbēs | *dumb?dēs, *dumb?dēs |
3rd singular | *dumbēþ | *dumb?dē, *dumb?dā |
1st plural | *dumbēm | *dumb?dum |
2nd plural | *dumbēþ | *dumb?dud |
3rd plural | *dumbēnþ | *dumb?dun |
Subjunctive | Present | Past |
1st singular | *dumbē | *dumb?dī |
2nd singular | *dumbēs | *dumb?dī |
3rd singular | *dumbē | *dumb?dī |
1st plural | *dumbēm | *dumb?dīm |
2nd plural | *dumbēþ | *dumb?dīd |
3rd plural | *dumbēn | *dumb?dīn |
Imperative | Present | |
Singular | *dumbē | |
Plural | *dumbēþ | |
Present | Past | |
Participle | *dumbēndī | *dumb?d |
Descendants
- Old English: *dumbian
- Middle English: dumben, doumben
- English: dumb
- ⇒ Old English: ādumbian
- Middle English: dumben, doumben
- Old Dutch: *dummon
- Middle Dutch: dommen
- Old High German: tumbēn, tumbōn
- Middle High German: tumben, tummen