Ragnar
Estonian
Etymology
From Old Norse Ragnarr.
Proper noun
Ragnar
- a male given name
Related terms
- Rainer
- Rauno
- Ragne
Faroese
Etymology
From Old Norse Ragnarr.
Pronunciation
- IPA(key): [ˈɹaknaɹ]
Proper noun
Ragnar m
- a male given name
Usage notes
Patronymics
- son of Ragnar: Ragnarsson
- daughter of Ragnar: Ragnarsdóttir
Declension
| Singular | |
| Indefinite | |
| Nominative | Ragnar |
| Accusative | Ragnar |
| Dative | Ragnari |
| Genitive | Ragnars |
Icelandic
Etymology
From Old Norse Ragnarr.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈrakna(ː)r/
- Rhymes: -aknar
Proper noun
Ragnar m
- a male given name
Declension
declension of Ragnar
| m-s1 | singular | |
|---|---|---|
| indefinite | ||
| nominative | Ragnar | |
| accusative | Ragnar | |
| dative | Ragnari | |
| genitive | Ragnars | |
Norwegian
Etymology
From Old Norse Ragnarr, from regin, rǫgn (“counsel”) and herr (“army”); cognate to German Rainer.
Proper noun
Ragnar
- a male given name
Swedish
Etymology
From Old Norse Ragnarr. Out of use in Sweden by 16th century, revived since 1811.
Proper noun
Ragnar c (genitive Ragnars)
- a male given name
- 1994, Marianne Fredriksson, Anna, Hanna och Johanna, Wahlström & Widstrand, published 2001, →ISBN, page 48:
- - Ragnar lelle, sa hon.
Hon var glad för namnet, för att hon haft kraft att driva igenom det. I båda gårdarna hade det varit invändningar, i ingen av släkterna hade namnet funnits. Sen hade de tigit och tänkt, att dä ä som dä ska, oäkting ska ente bäre släktnamne. Men Hanna mindes en pojke i skolan.- (please add an English translation of this quote)
-
Anagrams
- granar