pubertet
Norwegian Bokmål
Noun
pubertet m (definite singular puberteten)
- puberty
Norwegian Nynorsk
Noun
pubertet m (definite singular puberteten)
- puberty
Serbo-Croatian
Pronunciation
- IPA(key): /puběrteːt/
- Hyphenation: pu‧ber‧tet
Noun
pubèrtēt m (Cyrillic spelling пубѐрте̄т)
- puberty
Declension
Declension of pubertet
singular | |
---|---|
nominative | pubèrtēt |
genitive | pubertéta |
dative | pubertetu |
accusative | pubertet |
vocative | pubertete |
locative | pubertetu |
instrumental | pubertetom |