pläga
Swedish
Etymology
From Old Swedish plægha, from Middle Low German plegen, from Old Saxon plegan, from Proto-West Germanic *plehan.
Verb
pläga (present plägar, preterite plägade, supine plägat, imperative pläga)
- (dated) to have a habit to do, to tend to do something
- 1669-1670, Lasse Lucidor, Skulle jag sörja, då vore jag tokot
- Himmelens Dagg plär på Träna neerdugga. / Män så snart Jorden haer gi'et them nog Safft / At the kunn' trossa Skyn, hwem kan kull hugga / Samma, när Yxen ens haer inte Skafft?
- The dew of heaven tends to fall down on the trees / but as soon as the earth has given them enough drink / that they can touch the sky, who can then cut them down / when the axe does not even have a handle?
- 1669-1670, Lasse Lucidor, Skulle jag sörja, då vore jag tokot
Conjugation
Conjugation of pläga (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | pläga | plägas | ||
| Supine | plägat | plägats | ||
| Imperative | pläga | — | ||
| Imper. plural1 | plägen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | plägar | plägade | plägas | plägades |
| Ind. plural1 | pläga | plägade | plägas | plägades |
| Subjunctive2 | pläge | plägade | pläges | plägades |
| Participles | ||||
| Present participle | plägande | |||
| Past participle | plägad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Synonyms
- (tend to do something): bruka
Related terms
- förpläga
- plägsed
Further reading
- pläga in Svensk ordbok.
- pläga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)