anspela
Swedish
Etymology
an + spela
Verb
anspela (present anspelar, preterite anspelade, supine anspelat, imperative anspela)
- to allude
Conjugation
Conjugation of anspela (weak)
| Active | Passive | |
|---|---|---|
| Infinitive | anspela | anspelas |
| Present tense | anspelar | anspelas |
| Past tense | anspelade | anspelades |
| Supine | anspelat | anspelats |
| Imperative | anspela | — |
| Present participle | anspelande | |
| Past participle | anspelad | |
Related terms
- anspelning