myra
See also: Myra
Norwegian Bokmål
Alternative forms
- myren
Noun
myra m or f
- definite feminine singular of myr
Norwegian Nynorsk
Noun
myra f
- definite singular of myr
Swedish
Etymology
From Old Norse maurr, from Proto-Germanic *meurǭ, *miurijǭ (“ant”), from Proto-Indo-European *mowro-, *morwi (“ant”). Cognate with Icelandic maur.
Noun
myra c
- ant
Declension
Declension of myra | ||||
---|---|---|---|---|
Singular | Plural | |||
Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
Nominative | myra | myran | myror | myrorna |
Genitive | myras | myrans | myrors | myrornas |
Related terms
- arbetsmyra
- flitig som en myra
- hästmyra
- myrkott
- myrkrypning
- myrlejon
- myrlejonslända
- myrslok
- myrstack
- myrsyra
- myrväg
- myrägg
- pissmyra
References
- myra in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)