misvatten

misvatten

Dutch

Etymology

mis- (“mis-”) +‎ vatten (“grasp”).

Pronunciation

• IPA^(key): /mɪvɑtə(n)/

• audio

  (file)

• Hyphenation: mis‧vat‧ten

Verb

misvatten

1. to misunderstand, misapprehend

Inflection

Inflection of misvatten (weak, separable)
infinitive	misvatten
past singular	vatte mis
past participle	misgevat
infinitive	misvatten
gerund	misvatten n
	main clause		subordinate clause
	present tense	past tense	present tense	past tense
1st person singular	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
2nd person sing. (jij)	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
2nd person sing. (u)	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
2nd person sing. (gij)	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
3rd person singular	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
plural	vatten mis	vatten mis	misvatten	misvatten
subjunctive sing.1	vatte mis	vatte mis	misvatte	misvatte
subjunctive plur.1	vatten mis	vatten mis	misvatten	misvatten
imperative sing.	vat mis
imperative plur.1	vat mis
participles	misvattend	misgevat
1) Archaic.

Synonyms

• misverstaan

Derived terms

• misverstand ("misunderstanding")