mecgan
Old English
Alternative forms
- mæċan, mæċian, maġċan, menċġan
Pronunciation
- IPA(key): /ˈmed.d͡ʒɑn/
Verb
meċġan
- to mix, stir; mingle
Conjugation
Conjugation of meċġan (weak class 1)
infinitive | meċġan | tō meċġenne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | meċġe | mæġde, mǣde |
2nd-person singular | mæġst, meġest | mæġdest, mǣdest |
3rd-person singular | mæġþ, meġeþ | mæġde, mǣde |
plural | meċġaþ | mæġdon, mǣdon |
subjunctive | present | past |
singular | meċġe | mæġde, mǣde |
plural | meċġen | mæġden, mǣden |
imperative | ||
singular | maga, meġe | |
plural | meċġaþ | |
participle | present | past |
meċġende | ġemæġd |
Synonyms
- bewelian
- blandan
- ġeblandan
- ġeblendan
- mengan
Descendants
- Middle English: maȝcen, mæcien