känna
See also: kanna, Kanna, and kænna
Swedish
Etymology
From Old Swedish kænna, from Old Norse kenna, from Proto-Germanic *kannijaną.
Pronunciation
audio (file) - IPA(key): /ˈɕɛn.na/
Verb
känna (present känner, preterite kände, supine känt, imperative känn)
- to feel, to sense
- Jag känner mig sjuk - I feel ill.
- Jag känner mig illamående - I feel sick.
- Jag känner att vattnet är varmt. - I feel that the water is warm.
- Jag känner efter om vattnet är varmt. - I will see (probe) if the water is warm.
- Jag känner till att vattnet är varmt. - I know that the water is warm.
- Jag känner på mig att vattnet är varmt. - I have a feeling that the water is warm.
- Vattnet känns varmt. - The water feels warm (to me).
- Vattnet känner sig varmt. - The water (having feelings) feels warm.
- to know (a person)
- Jag känner inte honom. - I don't know him (personally).
- Jag känner inte igen honom. - I don't recognize him.
- Jag känner inte till honom. - I don't know of him.
Conjugation
Conjugation of känna (weak)
| Active | Passive | |
|---|---|---|
| Infinitive | känna | kännas |
| Present tense | känner | känns , kännes |
| Past tense | kände | kändes |
| Supine | känt | känts |
| Imperative | känn | — |
| Present participle | kännande | |
| Past participle | känd | |
See also
- känna av
- känna efter
- känna med
- känna på
- känna igen, igenkänning
- känna igen sig
- känna sig för
- känna till
- kännedom
- kännetecken
- känning
- känsel
- känsla
- känslig
- känslosam